b r o s a n d i

Gud, uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
De som orkar vänta

Äventyret har börjat.
Jag har inte tidigare insett vilket stort äventyr jag har gett mig in på.
Denna veckan har Jesus verkligen fått ta plats i mitt liv. 
I skolan, i mina uppgifter, i kyrkan, hos mina vänner, överallts liksom.

Jag och Matilda ska inom 1-2 veckor ha en kristen skolgrupp uppstartad.
Möte på tisdag och organisations-skolfoto på torsdag. Awesome!
Det är väldigt roligt att få organisera ett projekt som kan komma att betyda så mycket.
Tänk att få vara delaktig i att göra Jesus känd på skolan, att få be för skolan gemensamt och få se hur Jesus verkar på skolan, i våra och de andra elevernas hjärtan.

Jag har även alldeles nyss färdigställt ett tal till Engelska C som handlar om Jesus som meningen med livet.
Folk kommer antagligen tro att jag har problem och är psykiskt sjuk men förhoppningsvis är det i alla fall någon som tar till sig det på riktigt. Det hade varit så fräckt om det kunde göra det. Jag ser absolut fram emot det och tänker tala med glädje oavsett hur det går.

Tidigare under helgen befann jag mig i Ulricehamn. Vi var där från fredag kl 19 till lördag klockan 06. Två timmars sömn sammanlagt, men oj vad roligt det var!
Direkt från Ulricehamn åkte vi till Solberga för att ha det första mötet med 98ornas konfirmandgrupp. Massor med fina människor, tror detta kan bli något riktigt bra! Ska bege oss till Stockholm några dagar på höstlovet och hjälpa till med välgörenhet där, kommer bli fett najs och det gör mig mycket pepp!

Det ovanstående är typ de ljuspunkter jag har mitt i all skola...!
2 datorer har lyckats krascha för mig och vi har massa mycket skolarbete, framförallt till nästa vecka. 
____________________________________________________

 

Måndag: Lång förberedelse inför Arbetsmiljö grupparbete på morgonen. Genomgång inför Samhällsprov. Sång/Piano-läxor. Tal och 100 glosor i Engelska C.

Torsdag: Redovisning i Arbetsmiljö och säkerhet.

Fredag: Samhällsprov.
____________________________________________________

Jag är väl medveten om att mitt schema inte är vidare intressant. Mest för min egen skull. 

 

Nu ska jag dra och göra något vettigt. Typ sova lite längre än två timmar.

 

Awake my soul // Elin

 

Tredje och sista året påbörjat.
Nu tror ni förstås att jag menar på resten av mitt liv, men nej - jag pratar om min gymnasietid. 
Jag döpte inlägget till "The last fight". Det är väl inte helt korrekt egentligen men det är så det känns.
I alla fall just nu. Slutspurten liksom. Imorgon ska vi till exempel prova studentmössor. Hur galet är inte det?! Har inte helt greppat det än och känner mig allmänt förvirrad. Någon dag framöver ska ni få en lista på mina eventuella framtidsplaner, men inte ikväll. Ikväll ska jag ha något helt annat för mig.

Det är nämligen så att mina nationella i Svenska drar igång om kanske en tio veckor eller något sådant. Har 4 timmar på mig att få ihop en för tillfället icke existerande text. Det kan vara vilken texttyp som helst och är fruktansvärt avgörande för mitt betyg eftersom jag väger mellan två olika. Alltså - ÖVA!

Jag har tänkt mig att skriva kanske tre texter i veckan på min blogg för att få igång tänket och vänja mig vid de olika typerna. Ikväll tänkte jag börja "enkelt". Först ut är krönika.

(Definition av krönika: Sammanfattningsvis en text som handlar om en personligt upplevd händelse och mina reaktioner på det).

Ska också försvara min ganska dåliga disposition här på bloggen om någon varit tillräckligt uppmärksam för att störa sig på det. Massor av rader som bara hoppar hit och dit. Detta är för att jag ser mitt skrivande som en konst, ungefär. Jag skapar en text genom känsla, inte bara genom korrekt svenska. Så får det inte se ut på mitt nationella så måste vara petnoga med detta... Men hur som haver, let's do this!

____________________

Jag är en sån där kristen människa. Det blev jag efter att jag konfirmerade mig. Jag vet inte om jag har rätt att kalla mig frälst, kanske eller kanske inte, men kristen är jag i alla fall.

Som kristen händer det ibland att man åker på läger. För att träffa andra kristna och för att komma närmare Gud (ni vet, han vi tror på). På dessa läger sker mycket välsignat och man får uppleva saker som man kommer bära med sig resten av livet. Det behöver inte nödvändigtvis vara stora saker, men det som sker brukar sätta sig i hjärtat och vi kristna brukar se det som Guds sätt att tala till oss.

Det blev så en sen kväll i Juli, när jag var på läger i Kungsbacka med runt 400 andra kristna ungdomar, att jag och min fina kompis Elin tillsammans med några andra bestämde oss för att åka ut med något som heter Street Church och missionera i Göteborg.

Klockan var kanske runt 22.00 när vi satte oss i bilen för att åka iväg. På vägen dit börjar det självklart att regna. Typiskt, tänkte vi, men nöjde oss med att hoppas på att det skulle sluta lagom tills vi var framme. Vi närmade oss och regnet visade inga tecken på att avta (förutom de gångerna vi åkte under en bro och leenden brast ut på allas läppar - fram tills vi nådde andra sidan).

Tillslut tänkte vi att såhär kan vi ju inte ha det, då kommer vi ju inte kunna stanna längre än max en timme, så vi bestämde oss för att be. Vi bad våra böner för kvällen med sitt regn och när vi var klara hade regnet avtagit något. Gud, han brukar ju vilja att vi verkligen visar att vi tror på att något ska hända när vi ber så vi tänkte att vi ber en gång till, den här gången en lite kortare bön. Vi tyckte att regnet avtagit lite till och vi såg hopp så vi bad en tredje gång. Vid vårt Amen slutade regnet falla.

Vi blev alla mycket upplivade av den här händelsen och närmade oss nu Göteborg i full lovsång, glatt leende. Vi når Göteborg, blir tilldelade grupper och positioner och bär därefter iväg på våra bord, våra muggar, vårt kaffe och våra bibelord för att sprida lite värme i den något kyliga sommarkvällen. Vår grupp hamnar på bron bredvid Kungsportsplatsen. (Ser ni det fina i det? Insåg faktiskt det såhär först i efterhand).

Jag och Elin bestämmer oss för att börja med att gå omkring lite i området för att prata med folk och dela ut bibelord. Många ser så väldigt tveksamma ut när man gör sånt här. Vi förstod snabbt att det faktiskt inte är alla som vet vem Jesus är och vad han har gjort för oss, inte ens i Sverige. Det snurrade runt min världsbild en aning och jag blev fylld av någon slags energi och vilja att berätta för folk om min tro och hur den räddat mig.

Vi fortsätte gå omkring men möttes fortfarande av motvilja, dock inte helt utan nyfikenhet. ”Vilka är dom?” ”Varför betyder Jesus så mycket för två blonda flickor vars liv är meningslöst liksom alla andras?” ”Vad har de funnit som får dem att le så som de gör och utsätta sig för allt det här bara för att hjälpa andra?”. Det är tankar jag själv har tänkt, tankar jag antog att de tänkte.

Vi bestämde oss för att istället placera oss på en punkt på bron och dela ut bibelord till förbipasserande. Många kunde inte svenska och frågade oss vad det stod och vad det betydde. Jag minns framförallt tre möten med olika människor.

Först en kvinna, kanske tjugofem år gammal. Med stor säkerhet på väg från någon utav festerna som pågick runt omkring, festklänningen var tajt och utmanande men hon såg ganska ensam och frågande ut. Hon hade så gott som inga svenska-kunskaper. Vi gav henne ett bibelord. Hon förstod först inte men när vi förklarade vad där stod (nu minns jag inte exakt vilket bibelord det var) sken hon liksom upp i något slags förvånat men hoppfullt leende. Hon sade tack och gick vidare. Jag och Elin bad för henne när hon hade gått och vi kunde liksom inte riktigt släppa hennes ansiktsuttryck.

En liten stund senare gick det förbi kanske 6 stycken män mellan 30 och 40 år. Vi delade ut bibelord till dem, tre-fyra stycken av dessa tog emot orden, men vi fick förklara även för dem. En av dem verkade särskilt intresserad. Vi märkte efter en stund att det verkade bero på att vi råkade vara ganska små och ha blont hår. Trots det så var det mycket fascinerande att diskutera en stund om tron och förklara, om än inte mycket men lite grann. Han bad slutligen om en kyss på kinden och jag förklarade att han får väl be till Gud för det och sedan komma tillbaka om det kändes som en bra grej. Det gjorde han inte! (Vet inte om jag ska tycka att det var olyckligt eller ej).

Den sista gruppen människor vi träffade var tre stycken, två tjejer och en kille. När vi räckte fram våra små, vita lappar med bibelord på skakade tjejerna på huvudet och sa ett lagom bestämt nej tack. Killen såg frågande på oss. Vi hörde honom fråga en bit fram ”vad var det dom delade ut?!”. ”Nämen typ, bibelord liksom”, svarade en av tjejerna. ”Vad då? Bibelord?”. Han lät undrande. ”Alltså ord från Gud. Typ...”, förklarade den andra. Då kom han hastigt och lustigt springande tillbaka, log lite försiktigt och frågade om inte han kunde få ett i alla fall.

Det var så fint. Att få uppleva allt detta gjorde mig väldigt pepp på att fortsätta sprida glädje genom Jesus, få folk att förstå vem han är och våga lära känna honom. Det behöver inte vara något radikalt som händer. Man behöver bara visa godhet och kärlek mot andra. Att man bryr sig. Visa att de egenskaperna ännu inte är helt utsuddade ifrån vårt stackars samhälle. Jag är väldigt glad över min tro och det jag får uppleva. Därför vill jag tacka Jesus varje dag, resten av mitt liv.  

                                                                                                       - Elin, 12-09-03
____________________


Nu blidde det rätt långt. Känner mig helt okej nöjd.
Brukar iof ofta känna mig nöjd och det blir helt kasst men jag hoppas på att detta ska duga. 
Om det är någon som råkar läsa detta så kom med spontana tankar, behöver all respons jag kan få.


I will fight // Elin

and so it seems.

Ser på OS-avslutning. IT'S SO SAD!
Usch.
Det är som ett avslut på detta sommarlovet.
Som ett avslut på något väldigt bra och början på något väldigt okänt. 
Stackars mig. 

Måste nämna att avslutnings-ceremonin förövrigt är underbart bra. Kärlek. 

Tänkte att jag skulle tipsa min enorma läsar-skara (ehe..) om att börja spela WeTopia.
Hade ingen aning om hur mycket de faktiskt hade gjort MEN govänner (och detta är stort), första månaden som WeTopia var aktivt lyckades de skicka iväg 200 000 "hot meals" och 130 000 liter vatten.
Förstår ni innerbörden av detta? 
Så stört mycket hjälp till världen enbart genom att folk hänger på facebook och spelar spel GRATIS. 
Det är helt sjukt.
Sååå jag vill uppmuntra er. Ska ni ändå lägga tid på facebook så blanda in något bra i det hela.
Make me proud. 

Tänkte slänga in en klok tanke jag uppenbarligen tänkt en gång i tiden. 
Hittade ett gamalt dokument med en bibel-tolkning nyligen. Läs och njut:

 

Det står i Galatierbrevet om hur vi är friköpta från lagen genom Kristus och får leva i frihet. Det står sedan i Efesierbrevet att "Sådana var vi alla en gång, vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville. Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus - av nåd är vi frälsta - och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Jesus Kristus.”

Man skulle kunna se det som så, att om Gud har ett stort matsalsbord med massa stolar runtomkring så har Jesus handmålat våra namn på varsin stol och lite mysigt nynnat på "Don't worry, be happy" samtidigt.

Amen. 

God bless // Elin

Vet ni vad?
Jag skrev precis mitt första inlägg med en rubrik som folk kanske förhoppningsvis fattar! 
Visst är det fantastiskt.

Men så är det i alla fall! Veckorna som pågår handlar i princip endast om OS och förberedelser inför kantor-vikariat. 
Det är liksom det jag gör.

Jag försöker även förbereda inför hösten. Jag känner mig som typ ett murmeldjur som ska gå i ide och måste äta upp sig innan för murmeldjuret vet att det inte får mat förrän till våren. Lite så känns det.
Innan hösten kommer jag behöva införskaffa all form av skol-material. All form av pengar till resor och annat. All form av utrustning till mitt rum som gör att jag i alla fall ska kunna ha det mysigt och hemtrevligt när jag dör av plugg. Ska även få ordning på alla mina projekt var tanken! Rädda världen-projektet till exempel. Finns mycket att göra på den fronten. Har även massor av böcker jag måste läsa ut, massor av mössor som ska stickas, massor av kläder som ska inhandlas, massor av sommar-läxor som ska göras och massor av julklappar som ska planeras!

När hösten börjar kommer jag inte ha tid med någonting längre. Knappt ens att leva om jag ska köra på en grov gissning. Allt kommer handla om plugg och krav. Så de sista veckorna av sommarlovet ska naturligtvis spenderas på ett bra sätt. Genom OS alltså !
Det får bli min avslappnande räddning i världen.
Att få följa sin nation i dess kamp om medaljerna, det är så fruktansvärt lätt att dras med. Man blir så fylld av energi och det är massa roligt med så mycket olika sporter på samma gång. Perfektion. 

Sömn är nästa punkt på dagordningen. Håller tummarna för att det inte kommer åska lika mycket inatt som det gjorde igår natt! Ingen rolig upplevelse alls, för den intresserade.

Godnattkram människor i världen.

Into the unknown....

Så är det verkligen.
Det känns som om det är så otroligt mycket nytt som väntar runt hörnet i mitt så kallade liv. 
Jag är inte helt 100 på att jag gillar det. (Bli 100 med 118 100 var det någon som sa.. fast nä).

Har så många olika funderingar på vad jag vill göra. Vad jag än gör är det alltid någon som blir missnöjd. Lyckligtvis har jag en Jesus som går med mig, oavsett vad det blir (hoppas jag). 
Bibelskola är ett alternativ. Kantorsutbildning ett annat. Jag har funderat på att läsa något avancerat typ i Lund bara för att skapa mig någon form av framtid. Volontärår låter mer... roligt och givande. Musikhögskola är väl det jag "borde" satsa på. 
Jag är liksom fast. Borde jobb kanske prioriteras mer? Men tänk om jorden faktiskt går under inom en snar framtid utan att jag hunnit uträtta någonting vettigt alls? Då är ju hela mitt liv bortkastat på det som folk kallar för "framtidsplaner".

Världen är sannerligen elak. Ändå spenderar jag så mycket tid åt att oroa mig för den. Den dränker sig själv. 
Idag var jag ute och samlade burkar och skräp i dikena i vårt område. Det är så otroligt äckligt men det är äckligare att låta det ligga. Jag har även tjatat på min familj om ekologi. Ni vet, källsortering och ekologiska produkter. 
Det möts av både förståelse och aggro. 

Sist jag var på second hand köpte jag en näst intill gigantisk hög med böcker om teologi och klimatpåverkan. Mycket intressant kombination. Det är faktiskt nästan inte klokt hur mycket intressant man kan få tag på..! 

Så är det bara det där med att jag ska hinna läsa och ta till mig allt. Men det ordnar sig nog. Kanske. 

Ursäkta att det har vart så fruktansvärt dåligt med inlägg men jag har helt enkelt inte haft tid eller ork nog. Snart börjar skolan så då ska det bli ordning på grejerna! Kanske. Jag har faktiskt ingen aning om hur trean kommer bli. Jag har heller ingen aning om hur vida jag borde se fram emot det eller inte. Speciellt inte nu. 


...You know that he won't let you go. // Elin

Fast jo just det. Hade visst något att säga i alla fall.

Bara så att alla är medvetna om det, så är världen upp och ner. 


L.I.F.E.G.O.E.S.O.N. // Elin

Se till mig som liten är,

Vart jag mig i världen vänder,

Står min lycka i Guds händer,

Lyckan kommer lyckan går,

Du förbliver Fader vår.

-- Amen --

Under lägret har jag hunnit med att åka skidor för första gången för sässongen. Gick massor av bra när jag väl var i backen, fram tills dess gick lite segare då jag vart förkyld och fick stanna på fjällgården första dagen. Tur att jag hade ett smärre ton grejer med mig att göra, som vanligt! 

Känslan av att åka skidor igen var helt underbar, som jag har längtat! Är en väldans tur att jag snart ska iväg igen med familjen, även om det kan tänkas bli ett mindre utbud backar den här gången. Blir att bege oss till Långfjället och Branäs! Trivs med tanken på att jag troligtvis kommer kunna utveckla min snowboard-åkning :)


Jag känner personligen att sömn snart vore en bra grej, ska fortsätta berätta mer nästa gång jag tar mig tid att skriva!

Breath deep, seek peace and fly high.

// Elin

Betygsavgörande lektion och uppspel i gitarr A. Tjoho. Tur att jag har övat lite grann iaf, hoppas det går vägen. 
Har också redovisning om en mycket spännande person vars namn är Arvo Pärt och vars liv stavas piano. Han kanske känns igen från något av mina tidigare inlägg. Här är han i alla fall. Jag ber er att skaffa er massor av intryck från denna bild. Den är fantastisk. 

Just det! Måste ju påminna om att ni inte missar gladiatorerna som glädjande nog har börjat igen! Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till en början men sedan tog nostalgin över och jag är numera fast. 

Tror att jag avslutar så.

Who says I can't be free // Elin

Inte förlora alla mina vänner för att jag inte orkar göra något.
Inreda min studio lite mysigare.

Nej, det är faktiskt inte så att jag inte har något att göra. Problemet är att jag inte är speciellt glad trots att mitt liv ser ut egentligen precis som jag vill ha det. Då är någonting fel. Nu återstår att lista ut vad det är. Jag har förstås mina aningar. Never mind.

Nu ska jag återgå till mitt så kallade liv och mina såkallade intresseområden.

I don't wanna be // Elin

Att göra i mitt liv just nu, för den överdrivet intresserade:

Ett arbete om Arvo Pärt
Ett arbete om filmer i olika tider
Ett arbete om Jägarna i psykologiskt perspektiv
Läsa ikapp min bibel-plan som jag halkat efter igen
Fixa de två kvarvarande julklapparna
Puzzla (den punkten är VISST viktig)
Packa
Simma 400 meter (den punkten är också viktig)

Jag TRIVS!

Jo men faktiskt. Det är underbart att ha något att göra. Mål i livet lixom :)

Jag är medveten om att detta inlägg inte riktigt duger så jag lägger till några kvällstankar.

"Häromdan när de såg mig komma leende
De fråga hur kan jag skratta mitt i detta elände
Han sa det måste va ett brott mot någon paragraf
Jag fråga vilken då? Han sa: gräsligt beteende
Jag svara: Dansen som vi håller den är fredlig
Så varför ska ni behandla mig som någon hedning
Nej bättre dagar är vår destination. "

- Kapten Röd

"Livet är jobbigt; det är jobbigare om du är korkad" - John Wayne

// Elin

Har tillbringat morgonen med att spela WeTopia och lyssnat på Idol-låtar. Vad händer? Jo, jag har faktiskt en rätt bra förklaring. WeTopia är ett spel där man bara genom att spela hjälper barn som har det svårt i andra länder. Det kändes som en bra grej och jag håller tummarna för att det inte är ytterligare en ond människa som har ljugit ihop något fult utan att det äntligen sprids lite bra grejer i världen. Idol-låtarnas förklaring består av att jag var nyfiken på vinnar-låtarna, insåg att båda versionerna var ganska bra och vips. Me is stuck here. 

Någon som är nyfiken på min framtida vecka? Jag är det, för jag har egentligen ingen koll.
Imorgon ska jag i alla fall sjunga/hjälpa till på en gudstjänst. Senare träffa mor en kort stund och senare igen hem till världens finaste Anna och öva inför två spelningar på torsdag. En lunchkonsert med klassen (som kommer bli helt azum bra eftersom vi är azum bra) och en egen jul-spelning på eftermiddagen. Måndagen och tisdagen kommer bestå av lucia-tåg och resten av tiden ska jag plugga och handla julklappar. 

Tycker om när julen börjar närma sig såhär mysigt. Tjuvarnas jul följer jag fortfarande och den är perfekt. Chokladkalendern är också perfekt. Julklapparna är nästan klara. Fantastisk upplevelse.

All this way // Elin