Diktatorer...? Nej, just det! Diktförfattare!

"Älskade vän, var inte så in i själen bedrövad!" var det en gång en Hektor som sade när han skulle i krig.
Fint tycker jag. Och lite själviskt. Men mest fint.

Läser om antikens Litteratur tillsammans med en hel hög andra esteter (människor).
Next up: en dikt som heter "Sannerligen, jag ville dö!"
Tror faktiskt att ni ska få läsa den också.
(Orkar ni inte så är det ju faktiskt fritt fram att scrolla ner en aning...)

Sannerligen, jag ville dö!
Under ymniga tårar och snyftningar

tog hon avsked med dessa ord:
"ve mig, tung är vår ödeslott,
Sappho, blott mot min vilja jag lämnar dig."

Men jag svarade henne då:
"Far i frid och förglöm mig ej,
ty du vet huru kär du har varit mig.

Har du åter förgätit allt, 
vill jag minna dig om vårt liv,
om de sköna och ljuvliga dagarna.

Hos mig ofta du knöt ihop
mången krans av viol och ros
kring ditt hår, det i lockar svallande,

och av doftande vårlig blom
kring din mjuka och mjälla hals
många vackra girlander du virade...."

Så otroligt vacker. NEJ. Den är inte tråkig. Den är skriven av Sapfo och hon är duktig. Jätteduktig!
De beskrev känslor väldigt bra förr i tiden.

Eftersom jag aldrig skickade iväg mitt stackars inlägg förut så har jag lyckats förflytta mig. Hem!
Sitter och räknar på diverse grejer. Jag räknar åldrar i bibeln. Jag räknar på hur mycket jag måste göra innan jag åker iväg till Spanien. Jag räknar på hur min ekonomi se ut för tillfället. Snart kanske jag borde räkna matte. Fast nä. :) 

En grej jag tänker på såhär framåt kvällen är människor som mår dåligt. Det är väldigt hemskt.
Men samtidigt borde de på något vis kämpa ändå. Det värsta jag vet är folk som ger upp för att de påstår att de inte orkar. För jag vet att de orkar. Det gäller bara att ta tag i sitt liv och bestämma sig. Jag vet inte om detta kanske är lätt för mig att säga men inte göra. Jag vet att jag kan känna så ibland också, att nej vad detta är sämst, nu skiter jag i det. Men nu såhär i efterhand är jag väldigt glad över de tillfällen då jag inte har gett upp. Mindre glad är jag över det jag gav upp för tidigt. Det är så väldans lätt gjort och kan förändra ens liv så kopiöst. Jag har inte en aning om hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade valt annorlunda. För att ta ett enkelt exempel så valde jag estet och inte smhäll. Jodå, jag led av fruktansvärd scenskräck i det valet och har varit nervös ett otaligt antal gånger sedan dess. Men "what don't kill ya' only makes you stronger". Stämmer nog rätt bra.

Människor i världen: Fortsätt kämpa. Det är värt det. 
Människor i världen som inte fortsätter kämpa: Ett bortkastat liv är inte värt någonting. 
Gud: Tack för att du är god. 

// Elin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0