b r o s a n d i

"Detta vart en 'utten dag"

Vadå åka hem? Det var ju inte meningen... Vad är det jag återvänt till egentligen?
Två underbara, antika prov imorgon. Två underbara matematiska och psykologiska prov på torsdag. Verkligheten.
Allt hade stannat upp, på ett bra sätt. Nu har jag kört fast på ett äckligt och jobbigt sätt.
Alla min framtidsdrömmar som jag funderade på i poolen med en kall Fanta i stekande sol. All livsenergi jag fick av att springa omkring i bergen och leta onödiga prylar. All frihet jag fick uppleva och all glädje i människors ögon. 
Det är ingenting som finns här. 
Det jag vill göra i livet känns så fruktansvärt avlägset plötsligt. Hur kan det vara så när det för inte alls längesedan kändes som om det vandrade brevid mig och höll mig i handen? Nu känns det som om jag brutit benet och haltande försöker hinna ikapp. 

Så det kan va. 
Hoppas på att det blir nåe bra av allting tillslut!

Kanske ska förklara min rubrik också när jag ändå håller på. 
Kate Voegele sjöng en gång i tiden:

"Don't look away, don't run away, baby, It's only life.
Don't loose your faith, don't run away, baby, It's only life"

Det är så fruktansvärt fint så ni är inte ens i närheten av att förstå.

Och det har hjälpt mig mycket i mitt liv. Så ta in detta, gott folk. It's only life, så ni kan lika gärna leva det ordentligt.

Btw. så har jag äntligen lyckats med något fantastiskt i mitt liv! 
Jag har vunnit på melodikrysset! 
DET ni, är en bedrift :) 

Tryin' to keep lookin' forward och en ändå egentligen ganska lycklig // Elin