Är snobb = Brittisk?

Inte nödvändigtvis, men man kan ju inte undvika alla dessa nedrans fördomar. Så nu sitter jag här och övar mig på att prata engelska på ett riktigt brittiskt vis och av någon anledning låter det bara mer och mer snobbigt. Men det är faktiskt roligt! Lite. Typ. 
Av någon anledning önskar jag att det var för två veckor sedan. Visst, det var förfärligt mycket att göra men nu när jag ser tillbaka var det som att leva i en awesome dröm typ. Snart, eller nu kanske, är inget som förut. Så är det alltid. Jag saknar känslan att vara totalt ostoppbar. Fast det handlar förstås om inställning. TRO på att du är ostoppbar så är du väl det också. Så det tänker jag tro på och jag vägrar besegras av mig själv, ty så är inte Elinar uppfostrade.

Just nu skulle jag verkligen vilja cykla till havet och bada. Bara för att bevisa att jag verkligen är ostoppbar. Dock har jag inte styrka nog är jag rädd. Det lät inte speciellt ostoppbart... Jag tror att jag precis misslyckades. Men jag betraktar mig själv som glad i alla fall! 
________________
Nu kommer kvällens extratanke:
Teacher: Can you see God?
Class: No.
Teacher: Can you touch God?
Class: No.
Teacher: Then there isn't a God!
Student: Sir, can you see your brain?
Teacher: No.
Student: Can you touch your brain?
Teacher: No.
Student: Oh ok! So you have no brain?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0